Svarta hål i rymden – och i min hjärna

Nu har forskarna lyckats ta en bild på ett av universums mest gåtfulla fenomen. Den historiska bilden är resultatet av ett mångårigt gemensamt projekt och bevisar att galaxerna rymmer enorma svarta hål.

Första gången jag läste om svarta hål var när jag gick på mellanstadiet. Före det var det hos tandläkaren. Svarta hål var inte roligt där. Men efteråt klistrade tandläkaren en guldstjärna på ett papperskort. Stjärnan kom först efter att de borrat upp tanden och kläggat i ett grått pulver. Amalgam heter det. Före det så skulle de sticka en spruta i kinden. Så att det inte skulle kännas när de borrade. Det gjorde det ändå. När jag kom hem däremot var hela kinden och halva huvudet bedövat. Och var så fortsatt i 2 dygn. Kanske berodde det på att tandläkaren förmodligen inte kunde beräkna tid, mängd, och dessutom luktade sprit? Joo det är allvarligt menat. Tandläkaren var gift med en präst så det kanske var förlåtet. Bland de största spritångorna tappade tandläkaren en skruv som höll på att åka ner i mina lungor. Det var fantastiskt hur stilla jag lyckades vara samtidigt som jag med diverse konstiga ljud och fingerpekningar, försökte påkalla tandläkarens och tandsköterskans uppmärksamhet. När de upptäckte den tappade skruven som låg och vickade längst bak på min tunga , (det var dock inte min, – jo tungan men inte skruven!) blev det genast en enorm fart på dem. – Oj oj oj! – Åh kära nån!!! Då tandläkaren tyckte att det var på tok för trångt för mina tänder och ville börja dra ut flera av dessa, drog jag slutsatsen att det trots allt var tandläkarens skruv som var tappad. Skyndsamt tecknade jag mig hos privat tandläkare efter det. Konstigt nog var det där aldrig tal om att det var för trångt i min mun. Mina svarta hål hade kanhända något med det hela att göra?

Svarta hål i rymden är lite magiska. De släpper inte ut något som kommer in där. Inte ens ljus. Det är lite annorlunda med granntanten – hon som kallades för Dagens Nyheter. Där kom allt ut. Och spreds i ilfart över hela byn. Hon hade nog aldrig hört talas om svarta hål och magnetfält.

Häromdagen läste jag om Anna Holmlund. Hon som kraschade när hon åkte skidor. Ibland kommer hon inte ihåg vad hon gjorde dagen innan. Hon har också svarta hål . I sitt minne. Kanske i sitt hjärta också. Pojkvännen fanns vid hennes sida till en början. Sedan blev det ett svart hål efter honom också.

Vi har de där svarta hålen gemensamt Anna och jag. De första två åren efter min olycka hände det ofta att jag inte kom ihåg vad jag gjort, sett eller pratat om dagen före. Det var verkligen ett enda svart hål. När någon försökte berätta för mig och hjälpa mig att minnas, så var det fortfarande bara ett svart hål. Om man aldrig upplevt det själv, är det svårt att förstå den där ihåliga isande känslan som uppstår ur det där svarta hålet. Varför minns jag inte? Vad är det som händer? En gastkramande iskyla griper tag om hjärtat i ett hårt grepp. Inte ens filmen Frost kan återskapa den känslan. Min ”pojkvän” försvann också. Det svarta hålet slukade honom. Han kom aldrig ut därifrån. Men nu finns en algoritm som gör det möjligt att se det osynliga. Som svarta hål. Jag tvivlar på att förlorade pojkvänner blir synliga igen.

Föreställ dig att alla dina minnen lagras i olika lådor. Lådorna skjuts in i en vägg och saknar handtag. De där handtagen behövs för att du ska kunna öppna lådan och minnas. Ibland när någon börjar berätta och ge dig ledtrådar, så finns handtaget där, och du kan dra ut lådan och minns det ni pratar om. Så kommer den där händelsen som inte har något handtag. Det är ingen särskild händelse. Kanske bara ett telefonsamtal med en god vän. Eller grannen som du mötte på promenaden. Bara det att den lådan som just det minnet lades i, har inget handtag. Det hjälper inte hur mycket någon berättar – så finns det inte där. Men ibland så inträffar det där som gör dig så glad. När någon börjar berätta om en händelse – så kan du ta tag i handtaget. Eller en annan gång så hittar du handtaget helt på egen hand! Den känslan…att komma ihåg….att kunna fylla i och svara personen du pratar med! Allt detta som vi vanligtvis tar för givet. Detta som togs i från dig. När du hittar handtaget så är du inte längre en isolerad ö i Norra Ishavet. Du har bemästrat det svarta hålet. Du har konstruerat din alldeles egna algoritm.