Hur förbereder man sig för en riskfylld, komplicerad operation?

I början stod jag där med mina funderingar. Som ett enda stort frågetecken. Jo jag vet att jag kan maila till assistenterna Amy och Petra. Men det har varit många helger nu, och jag ville komma igång med all planering så fort jag kunde.

Först var det att boka hotellet som ligger nära Teknon Hospital. Veckan före operationen blir det tre dagar med olika provtagningar, fler undersökningar mm. Då är det bra att bo nära och kunna gå fram och tillbaks. Jag har bokat flyg från Stockholm till Barcelona. Hoppas jag att jag gjort. Bokade själv den här gången utan hjälp från mina barn, så…vem vet var jag hamnar! Nej! Jag tänker inte åka tåg dit. Var och en får skämmas för sig själv. Så långt allt väl. Lite svårare med tiden efter operationen. 12 dagar är jag inlagd på sjukhuset. Sedan behöver jag vara kvar i Barcelona minst 2 veckor efter det, för uppföljning. Jag har mailat hotellet och bett att få prisuppgift. Men bokningsansvarig för långtidsbokningar har varit julledig så… Kruxet är att jag kommer antagligen att vara klar för hemfärd runt påsk. Det är en stor högtid i Spanien och många kommer till Barcelona för att fira. Det kan därför bli svårt att få hotellrum till rimligt pris. Samma med flygbiljetten hem. Påsklov = högt pris och många som bokar. Dessutom måste jag köpa ombokningsbar. Jag kan ju inte vara helt säker på att jag får hemresetillstånd efter 2 veckor. Det kan ju bli så att jag behöver längre tid innan jag är i skick för hemfärd. Vem vet hur lång tid det tar för en seg gammal käring att läka ihop? Jag måste ha klartecken från neurokirurgen och ett intyg. På att jag är just en seg gammal käring som inte har några skruvar lösa, utan alla sitter ordentligt fast. Annars blir det hallabaloo i säkerhetskontrollen när jag försöker linka igenom med 16 skruvar och en massa vajrar i nacken! Jamen de ger inte utslag tänker du. Jo ibland. När de sitter i nacken där huden är tunn. Nej, inte utslag i nacken. I säkerhetskontrollen på flygplatsen.

Kanske vore det trevligare med ett hotell i utkanten av staden? Med gräsmattor och uteplats? Slippa trafikbullret. Jag ska försöka kolla upp det. Om det inte blir för många och jobbiga resor till sjukhuset för uppföljningarna. Byta hotell är inte heller lätt. Jag kommer ju inte att kunna lyfta resväskan… Och så vet jag ju var det finns bra mat i närheten där vi bor först. För maten på hotellrestaurangen var inte nåt vidare.

Stort tack till alla som bloggat om sina operationer!! Där får jag reda på så många bra saker. Hur man mår och vad man orkar efteråt. Listor på saker som är bra att ha med sig mm. Jag är er evigt tacksam för detta! Jag ska skriva i en lista efteråt jag också. Kanske kan det hjälpa någon mer som läser här.

Här är några superduperbra bloggar som jag följer:

https://immovableneck.com

http://www.skruvarinacken.com

https://livtillrobyn.wordpress.com/craniocervical-instability-instabil-nacke-cci/

https://nouw.com/matildanordling

http://whiplashmamman.bloggplatsen.se

Så i mitt block har jag nu listor. Sida upp och sida ner. Saker som jag behöver köpa. Snart får jag göra nya listor. På sånt som stod på den första listan men som jag ändå missade att beställa. För min hjärna valde att inte se allt som stod på den. Listan alltså. Tack och lov att det finns onlinebutiker!! Skulle aldrig klara att skaffa allt annars. Det skulle inte klaffa. Klara skaffa = klaffa. Nu låter det kanske som att jag ska dra med mig ett helt bohag! Nä då! Men jag behöver lite kläder som är mjuka och lätta att ta på och av. Att dra en t-shirt över huvudet är inte att tänka på! Jag hoppas ingen försöker råna mig – och skriker : -Upp med händerna!! För jag kommer inte kunna lyfta upp armarna och händerna! :-). Sen behöver jag halksockor för att kunna ta spjärn med fötterna och vända mig lättare i sängen. Stödstrumpor när jag ska börja träna på att gå. Hårsnoddar så att håret inte hamnar i såret huvudet och nacken. Sandaler för jag har slitit ut de jag köpte för 8 år sen. Proteindryck och soppor för det blir svårt att svälja maten första tiden. Sjukhusmat är ju inte heller alltid det mest smakfulla. Tepåsar – spanskt te är verkligen dåligt. Coldpack att kyla smärtan med. Vitaminer och mineraler – går åt extra för att läka. Vattenflaska med sugrör. Barnens pipmuggar har jag tyvärr inte kvar. Barnskosnören – för jag kommer inte kunna knyta skorna. Till min förtjusning hittade jag en slags mössa med inbyggt torrschampo, som man kan ha på sig på natten. För det dröjer innan jag får tvätta håret med vatten pga såret. Jag kan inte lova att det kommer en bild när jag sover med min ”nattmössa”. Prata i nattmössan kommer jag garanterat att göra när jag ligger där fullproppad med morfin.

Ytterligare förberedelser är att vaccinera mig. Mot flunsan. Vill ju inte vara tvungen att ställa in för att jag har influensa! Och Twinrix mot hepatit A och B- för den hade jag inte tidigare.

Så mycket mer att fixa innan jag åker. Veckorna flyger fram. -Kära nån , va gnäller du för? tänker du nog nu. Det är ju flera veckor kvar! Tänk då på att jag sover nästan dubbelt så mycket som andra. Och en del nätter sover jag inte alls. I natt satt jag uppallad med kuddar tills klockan var 04.20. Gjorde alldeles för ont att ligga ner. Omöjligt att sova då. Jag kan inte uträtta något varje dag utan behöver ha flera vilodagar där emellan. Och så går allt i samma takt som en sengångare. Många vilopauser behövs också under dagen.

Besikta bilen. Mammografi. Frisören. Hade ju behövt kolla upp tänderna också. Växla Euro. Hämta ut medicin så det räcker hela vistelsen. Ordna nytt sjukförsäkringskort då det förra är för gammalt. Ordna autogiro och e-fakturor. Donationsregistret är klart sen tidigare. Check. Skriva framtidsfullmakt. Skriva instruktioner var olika saker finns ifall jag kommer hem i en papplåda. Rensa ur skåp och garderober – sådant som ska slängas eller flyttas till förrådet. Men det får jag bedrövligt ont av att göra. Så det går väldigt sakta. Men jag klarar inte att göra det när jag kommer tillbaka. Och nu är det en enda röra. Det kommer jag inte heller att klara sen. Det är jag rörande överens med mig själv om.

Men jag tränar mig. På att göra saker utan att kunna titta nedåt eller åt sidan. Tränar på att sätta på mig skorna. Knäppa knappar. Trä i blixtlås. Tränar på att äta soppa. Och gröt. Prova det någon gång får du se! Haklapp rekommenderas! Blir som barn på nytt ju! Jaa – barnskosnören, knästrumpor, flätor, haklapp och pipmugg. Snuttefilt???

Den viktigaste träningen är ändå den mentala. Slappna av. Muskulärt och mentalt. Kasta dystra tankar över axeln. Preppa och Peppa. Peppra mig själv med kuliga saker. Skratta mycket. Och jag reder mig. För jag förbereder mig.