Min Häst

Min Häst

Som liten läste jag förstås tidningen ”Min Häst”. Till mina döttrars stora förtjusning har jag något nummer kvar som nostalgi. Att höra dem snörvla fram – ”Mamma – pratade ni så där på den tiden??” när de läser den gamla tidningen och ligger vrålande av skratt över köksbordet, det gör mödan värd att spara på gammalt skräp.

Killarna retades förstås och tyckte det var urlöjligt att läsa en tidning som handlade om tjejer och hästar. Sen gick de sturskt in på sina rum, drog igen dörren, slängde sig på sängen och slukade ”sina” tidningar; ”Buster”. Jodå – ”Benny Guldfot” hade gyllene fotbollsskor och gjorde så klart mål med sina magiska dojor. Så vilken tidning var egentligen fånigast?

När Gyllene Skor blev inne i hela Europa – då hade vi redan slutat med både Min Häst och Buster. Fast hästar slutade jag inte med. Och inte fotboll heller. Och jag minns fortfarande kvällen då de gyllene skorna vann. Ibland pratar jag på Twitter med den vars fötter fanns i ett par av de där tre par guldskorna. Numera en oerhört vettig och kunnig politiker, samt manager för Hard Rock Café Stockholm; Richard Herrey.

1984 vann Herreys Eurovision Song Contest

En kompis till mig var faktiskt hos familjen Herrey på ridläger. Ranchen hette fantasifullt nog deras gård i närheten av Strömstad. Det var innan skorna blev till guld. En annan sko som faktiskt var guldfärgad var vår Ardenner Bruntes hästsko, som jag målade med guldfärg och spikade upp på stalldörren hemma.

Kan hon ha tipsat dem om det här med att spraymåla skor? Vi gjorde våra i silver. Att spela teater och fåna sig gjorde vi nästan hela tiden. Av nån konstig anledning föll det sig helt naturligt… hrmm.

Cowboy och indian – ett givet tema

Liten blev större. På T-shirten var det en dödsannons tryckt. Där svenska folket sörjde mellanölet. 1/7 1977 var det finito. Över t-shirten fanns inget annat alternativ än jeansjacka. Hårt skrubbad med skurborste och grönsåpa. Så att den var så där härligt mjuk. Och ljus. Levis. För fanns det något värre att dra på sig än en mörkblå stenhård jeansjacka från Domus? Vi såg medlidsamt på de killarna som inte brydde sig så mycket utan gladeligen hade sin Domusjacka, en keps från Föreningssparbanken och nervikta gummistövlar. De visste ju inte att de gick miste om det där ljusblå mjuka. Eller så gjorde de just det. Det var bara inte viktigt. Så rätt de hade! För vad slår en John Deere eller en Ursus? Skulle möjligtvis vara den dyngspridare som en kille hade somnat i när vi skulle hämta upp honom…

Så då satt vi där i våra skrubbade jeans. I syrénbersån på Hotell Nilssons tomt. Det enda som återstod sedan hotellet olyckligt brunnit ned. Jo det brann på den tiden också. Orsakerna var dock tidsenliga för den epoken. Vi knäckte de sista mellanölen och sjöng och spelade gitarr. Där i bersån sjöng vi : ”Min häst har blivit sjuk” av Ola Magnell. Frid över hans minne. Och mellanölets.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Den här hemsidan använder cookies. Genom att fortsätta använda sidan godkänner du vår användning av cookies.  Lär dig mer