Salt och sött

Igår sken solen. Första dagen på länge. Jag är så tacksam över att det finns en balkong till lägenheten så att det går att gå ut och få lite frisk luft. Tyvärr är det skugga hela dagen på den. Men det finns en takterass. Och det är bara 17 trappsteg upp. Det klarar jag! Vi har ingen nyckel dit. Den är bara för de som bor i huset permanent. Fast vi smet ut en stund ändå. Ett par unga killar var däruppe och tränade. Vi fick låna deras nyckel. Bara ni låser och lämnar tillbaka den när ni vill gå in igen, sa de. Så många härliga människor det finns ändå. Det var så skönt att sitta i solen en stund.

Jag har faktiskt orkat göra min egen frukostmacka i två dagar nu. Att laga mat är för tungt för nacken fortfarande. Att klara av att fixa en kopp te själv är en underbar känsla.

Jag är alltid orolig att Lois ska bli smittad när hon går och handlar mat. Det brukar vara kö in till mataffären, då de bara släpper in ett visst antal i taget. Det är klokt. Hon undviker dock köer och går då hellre in i frukt och grönsaksaffären och försöker hitta något där som passar i stället. Hon har köpt en stor veckodosett åt mig till medicinen. En som är uppdelad på morgon middag kväll. Nu är det inte så förvirrande längre. Nu ser jag direkt vilka jag ska ta och vilken tid på dagen. Härdsmältan i hjärnan har svalnat betydligt av det. Jag har upptäckt att mycket av medicinen jag fick utskriven är samma som jag redan har. Ska kolla upp ett par stycken under dagen idag, för det är ju dumt att äta dubbelt.

Små små saker skänker glädje. Började packa upp resväskan igår och fann en liten överraskning som jag glömt att jag packat ner till mig själv. Mina två favoriter; Tutti Frutti och Salta Katten. Glad som ett litet barn blev jag!

Igår natt sov jag 14 timmar i ett sträck. Det behövdes. I morse däremot vaknade jag kl 7 och kände mig utvilad. – Jag vill ha frukost, sa kroppen till mig. Det var första dagen sedan 7 år tillbaka jag känt det så. Det var så ovant att känna sig normal igen att jag blev alldeles överlycklig! Naturligtvis har jag ont, är väldigt stel och det är inte på något vis enkelt nu. Men bara att slippa det där konstanta inre trycket inuti huvudet – och att inte starta dagen med illamående, det är obeskrivbart härligt. Jag hoppas att trycket inte kommer tillbaka .

Idag är det grått och mulet. 12 grader. Tisdag och onsdag ska det visst bli regn. Nåja – det råder ju fortfarande utegångsförbud så. Splash! Det är visst redan här!