Covid19 och en balja mursand

Covid19 och en balja mursand

Med stigande ilska läser jag om hur våra äldre nekas vård när de blir smittade av Corona. De nekas också tester. Anhöriga och sjukvårdspersonal blir allt fler som träder fram och vittnar om vad som pågår. Min sorgeprocess efter förlusten av mina båda systrar, samt min mor och morbror, pågår fortfarande. Ändå är jag tacksam över att de fick gå bort innan den här pandemin drog igång. Jag vet att min mors fasa var att inte få luft. Tänk om hon blivit smittad och fått legat och sakta kvävas till döds, utan anhöriga vid sin sida dessutom. Bara tanken gör mig upprörd och jag kan verkligen känna dagens anhörigas förtvivlan och vrede ända in i märgen.

Mitt föräldrahem där min mor kunde bo tills hon var 90 år.

Det skrivs många motstridiga uppgifter. Som att svaga äldre inte klarar intensivvård. Så är det. Skillnaden ligger i att få syrgas och vård över huvudtaget. Flertalet av dem hade förmodligen t.o.m. överlevt då. Andra hade fått ett lindrigare avslut. Socialstyrelsen har rekommenderat att endast de som ligger på skala 1-4 på Clinical Frailty Scale, får vårdas på sjukhus för Covid19. De på nivå 5-8 får inte det oavsett om de har Corona eller inte. De får vårdas på sjukhus endast för akut kirurgi. Samtidigt skriver de att det ska göras en ”individuell bedömning”. Anhöriga vittnar om äldre som varit pigga och skapligt krya men som ändå inte fått vård. Läkare som inte ens kommer till äldreboendet för att göra en bedömning. Det finns också de som hävdar att det finns riktlinjer som påtalar att även de som har en biologisk ålder på 60 år inte ska få vård. Jag vet inte om det stämmer.

Gamla magasinet hemma, där det förr tillverkades slädar.

Det är mycket vi inte vet ännu. Det jag faktiskt vet är dock att det finns metastudier som visar på att tidiga åtgärder i form av karantän, stängning av skolor mm har effekt för minskad smittspridning och dödlighet. Samt att andningsskydd skyddar mot smittspridning.

Kanske blir Sveriges hantering av den här pandemin nästa skandal, i paritet med Vipeholmsexperimenten, för Socialdemokraterna. För hur mycket är ett liv värt? När och hur anses du vara lönsam nog att satsas på?

Min dotter Lois och Exmoorponnyn Royal Morris

När jag för många år sen gjorde i ordning ladugården till ett stall, behövde jag mursand. Sagt och gjort. Jag lastade i en stor zinkbalja i bilen och for iväg till grustaget. ”Spön stod regnet i backen som”. Spelade ingen roll för mig. Jag var utrustad i stövlar och ett knallgult regnställ. Huvan knöt jag ihop hårt under hakan. Endast några blöta hårtestar och näsan stack fram när klev ur bilen och stegade iväg till kontorsbyggnaden i grusgropen. Stängt. Klafsade runt i regnet och stoppade till slut en man i en dumper. – ”Jag ska ringa till han som är längre ner där” sa han och pekade. Han fick upp mobilen. ”- Du – det är en tjej här som behöver mursand. Ja jag skickar ner henne till dig. Och du – hon ser rätt bra ut!” Fåntratt! tänkte jag tyst för mig själv och log ett snett leende till tack. Att börja sätta en gubbe i dumper på plats, i ösregn, och riskera att få åka hem utan mursanden var inget bra alternativ.

Jag och Muscot

Zinkbaljan blev fylld med mursand. Jag tackade och frågade hur mycket jag skulle betala. ”- Nä den bjuder vi på” sa mannen i grusgropen.

Kanske får jag inte varken intensivvård eller syrgas om jag blir smittad av Corona. Hur mycket är mitt liv värt med trasig hjärna och trasig men ihoplappad nacke? Jag vet att jag i alla fall är värd en balja mursand.

Var rädda om er!

All musik hittar du på Spotify/Bad Brain Day/ Bloggen

2 svar

  1. Lotta skriver:

    Du är bäst Ulla. Love you ❤❤❤❤❤❤❤❤❤

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Den här hemsidan använder cookies. Genom att fortsätta använda sidan godkänner du vår användning av cookies.  Lär dig mer