Var glad min själ för granskott

Var glad min själ för granskott

Det finns så mycket att vara glad för! För 4 år sedan skrev jag till Hundhjälpen och ville adoptera gatuhunden Shany. Jag hade följt Hundhjälpen i ett års tid och de verkade ha en bra verksamhet. Min ena dotter hade haft en kollega som adopterat hund därifrån. Men skulle jag klara av en hund ensam? Jag pratade med mina barn om de kunde tänka sig att hjälpa mig de dagar jag var för dålig för att kunna gå ut på promenad. – Jadå -det gör vi! De längtade ju också efter att ha en hund i sitt liv igen. När jag läste om Shany tänkte jag att en gammal hundtant skulle passa den här tanten utmärkt! (ja det står Shani i Hundhjälpens inlägg, men Shany i hennes pass). Så jag skrev till dem, och berättade vad jag kunde erbjuda Shany för slags liv, samt vad jag hade för hunderfarenhet sen tidigare.

Första sommaren

Det blev dags för ett första besök för att hälsa på Shany hos hennes jourfamilj. De var jättetrevliga och hade två hundar och två katter sedan tidigare. Shany låg i ett hörn av vardagsrummet och var väldigt reserverad. Jag satte mig försiktigt på golvet med sidan vänd mot henne och lite hundgodis i handen. Hon smög sig försiktigt fram och hälsade på mig. Där och då knöt vi vårt första band. Hon blev kvar bredvid mig och lät sig försiktigt klappas. Hon hade haft ett svårt liv i Rumänien. Hon sprang runt på gatorna i Cernavoda och var helt utmärglad. Vintern var på intågande. Hade inte hundfångaren lyckats överlista henne hade hon aldrig överlevt vintern. Hon var svår att fånga in, så det krävdes mycket tålamod och list av den som fick tag i henne. Efter det hade hon bott på hundhägnet i 3år. Hon var gammal och skadad. Tyvärr är det svårare att hitta någon som vill ta sig an en gammal hund. Men mig passade det perfekt. Jag skulle aldrig ha klarat en valp eller unghund som kräver mycket aktivitet.

Så mycket goda dofter här vid fiskerökeriet!

Vi bestämde datum för när jag skulle ta hem Shany. Överlycklig åkte jag därifrån. Sedan dess har det varit vi två i ur och skur. Vi har rehabiliterat varandra. Shany har byggt upp sin kondition och jag har kommit ut och fått frisk luft. Win-win. Hon har även byggt upp sin tillit till andra människor och hundar. I början ville hon inte gå fram och hälsa på okända. Varken folk eller fä. Men den rädslan släppte bit för bit. Hon är fantastiskt fin i sitt temperament. Kan skoja och busa ibland trots sin ålder, men också ligga ute på gräset och slappna av. Och alla älskar Shany! Både unga och gamla och andra hundar!

Gustav och Shany är bästa kompisar
Här på klipporna trivs jag!
Att springa runt fritt på ängarna där matte sprang som barn – det är nog det allra bästa!
Det här är frihet! Ser ni förresten att jag har ett litet hjärta på sidan! Lilla Hjärtat säger matte till mig ibland.

Häromdagen lärde vi ett par barn och deras mamma, att granskott är väldigt gott nu på våren

Shany är inte lika förtjust i granskott som min häst Musse var. Vi brukade stanna vid en gran, och mumsa på varsin gren med alldeles fina ljusa mjälla granskott.Jag tror att både Musses och min själ gladdes. Det är något alldeles speciellt med det. Precis som med den allra första sommardagen för året; 1a Juni.

Muscot (Musse) och jag

Var glad, min själ,
åt vad du har:
nu har du hundra sommardar
och detta är den första!

När solens lopp sin ände tar
så har du nittionio kvar,
och någon blir den största.

Giv noga akt på var du står:
i morgon är med ens igår,
det går så fort att vandra.

Lägg märke till att vad du får
är hundra sommardar per år.
I morgon är den andra…

Kajenn (Caj Lundgren)

Musiken hittar du på Spotify/BadBrainDay/Bloggen

https://open.spotify.com/playlist/00DKFtjBoaimI8nKVbvaON?si=L5Gsjlu_SLuAh7vtpHiOCg

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Den här hemsidan använder cookies. Genom att fortsätta använda sidan godkänner du vår användning av cookies.  Lär dig mer