Sen kommer September

Sen kommer September

Sommaren har varit så varm och fin, säger en del. Nej- den har varit bedrövligt kall, säger andra. Den statistiska kurvan visar temperaturen – kallaste juli sedan 1965. Eller Juli med stort J. Det är ju ett namn på en månad. Fast enligt svenska språkregler ska det skrivas med gemen. Inte versal. Visst tar det emot lite att skriva med gemen? I vart fall har jag alltid tyckt så. Nej men nu ska jag väl inte vara så gemen! Men fogligt har jag rättat mig för att inte få en stor fet röd bock i kanten på proven i svenska. För mig har ändå sommaren varit fin. Eller – den pågår ju fortfarande. Även om det mesta stannar av efter Juli månad (sorry svensklärare – på min hemsida stavar jag som jag vill). Hur vi uppfattar sommaren -förutom statistiska fakta – beror på vilka varianser i genuppsättningen vi har. Inte så konstigt egentligen. Vilka vi är som personer styrs till ca 30-60% av de varianser i generna som vi fått oss tilldelade. Dessa styr i sin tur vår kognitiva förmåga mm. Rätt och slätt hur vi uppfattar vår omvärld. Därför kan vi stånga oss blodiga på att försöka få en annan människa att ändra uppfattning. För ibland går det helt enkelt inte. För den människan kanske helt enkelt inte har de genvarianter som ger förmågan att uppfatta sakers natur på olika sätt, och därav kunna dra slutsatser.

En av de få förmåner jag har kvar i livet, är att jag kan gå ut när jag vill. Jag kan passa på att njuta av det fina vädret precis i den stund det presenterar sig. D.v.s. om jag räknar bort att mitt dygn har färre timmar än andras. Eftersom jag behöver sova 12h/dygn. Räknar jag dessutom bort de dagar smärtan och tröttheten tar överhand, har min vecka inte 7 dagar. Snarare 1 eller 2. Då ska jag försöka göra allt det där vardagliga som jag inte kunnat de andra 5 dagarna. Hänga tvätt. Städa. Betala räkningar. Laga mat. O.s.v. Men ändå. Ibland kan jag matcha den klarblå himlen och njuta en stund av den friska luften.

Att bo i lägenhet på 3e våningen har sina för- och nackdelar. Det är inte bara att ta tekoppen och en bok och gå ut och sätta sig. Ändå finns runt husen här skapligt fina platser att sätta sig. Men ve den som sätter sig på ”fel” plats! Här bor nämligen ”grästalibaner” som gärna deklarerar sitt ogillande om du sitter på ”fel”ställe. Du måste sitta på anvisad plats – för annars sliter du på gräsmattan. Du får inte gå på gräset till den anvisade platsen – för – ja – då sliter du ju också på gräsmattan. Här bor också ”trivselfascister”. Du måste sitta på anvisad plats, så att du beblandar dig med de boende i föreningens andra hus. Inte sitta vid huset där du bor, och umgås med dem alltså. DDR har tydligen sått några tankefrön hos de personerna. Kalla kriget i en bostadsrättsförening. Skulle kunna bli ett kul tema för ett humorprogram!

-Men herregud! sa mina släktingar. Låna vårt torp så kan du gå ut och sitta precis var du vill! Sagt och gjort. Jag packade kläder och mat. Hundmat inte minst. Och mina fantastiska grannar (jo det finns tack och lova sådana också ) hjälpte mig bära in kassarna i bilen. Sen körde jag iväg till torpet. På den skumpiga grusvägen över berget. Vägen som min pappa var med och byggde när jag var liten.

Äntligen framme
En ”ja´la järsgå´rl” sa de förr hemma
Där björkarna susa

Det var så tyst och lugnt där vid torpet. Bara susningar i träden. Helt underbart. Jag tog det så lugnt jag kunde. Diskade lite i taget. Tog paus många gånger. Gick ut och satte mig och läste. Gudomligt! Vi fann också lite kantareller – Shany och jag!

-Inga grästalibaner i sikte! Här kan vi sitta! Voff!! Så vi satte oss och njöt av kvällen tillsammans med en barndomskamrat som kom cyklande för att hälsa på.
En liten skörd är ändå en skörd
Sitta i solen och njuta av såväl Värmlands historia som en lokalt tillverkad öl – det är livskvalitet!

Nästa dag åkte jag och handlade. Bara lite. Mest för att det var roligt att fortsätta vägen över berget till andra sidan. Och jag har verkligen saknat att handla i en liten lanthandel. Jag log brett medan jag hörde lokala kunderna glatt hojta till varandra angående en kran till en diskbänk som någon köpt. Sen har det ju sina nackdelar också. Jag skulle köpa en hink med mopp. Det fanns en hink. Men ingen mopp. Så jag fortsatte några kilometer till den lite större lanthandeln. Där fanns också hink. Det fanns även moppgarn. Men inget skaft. Så jag fortsatte till den ännu större butiken ytterligare några kilometer längre bort. Ja, så fick jag det jag behövde. En fin liten utflykt på köpet.

Med den här utsikten från köksfönstret går det lätt att diska.

Sen kom den efterlängtade dagen då det var dags för min träning hos fysioterapeuten. Ridterapin. Nu hade jag ju dubbelt så långt dit. Men dit kom jag. Träningen gick superfint. Min fysioterapeut är helt förundrad och jätteglad över mina framsteg jämfört med före operationen. Och för några minuter kände jag mig nästan som förr där jag satt på hästryggen och slappnade av i höfter och axlar, tog stöd i magmusklerna. Den känslan är värd allt!

Granntorpet med gamla såmaskinen
Dammen med näckrosorna
Här har ekorren mumsat på grankotten. Jag glömde titta efter hur fransarna på kotten pekade. Då kan man se om ekorren är vänster- eller högertassad.
Den här vackra fjärilen är troligen en Silverstreckad Pärlemorfjäril; Argynnis Paphia. Den är livskraftig enl artdatabanken. Men jag kan inte minnas att jag sett någon tidigare. Jag är kass på fjärilsarter, så rätta mig gärna om jag tagit fel.

Allt det där lilla jag gjort, lades tyvärr ihop till att bli för mycket för min nacke. Samt att sängen var för hård för min ”prinsessan-på-ärten-kropp”. Musklerna skrek rakt ut. Och det gjorde jag också. Det går bra att göra så ute i skogen. Jag och Shany skumpade vägen över berget hemåt igen. Vi mellanlandade hos min dotter, så slapp jag köra ytterligare 3 mil. Hennes gästsäng är mjuk så jag hade en förhoppning om att det skulle släppa efter en natt eller två. Näpp. Däremot fick jag vara med när hennes två kattungar fick sitt nya hem där!

Cleo & Lauren
Zååå tröttande det är att leka zzzzz….

Nu är det alltså payback time. Notan för att känna sig lite normal några dagar, är hög. Vila. Vetevärmare. Värmedyna. Ja – ni Vet. Beror det här på skruven som sitter fel? Ingen aning. Kanske – kanske inte. Jag har i alla fall fått preliminärt datum för nästa operation: 29/9. Preliminärt. För Covid19 har tagit nytt grepp om Katalonien. Det kan bli en ny lockdown. Den här omgången startade med fruktplantager som har många gästarbetare. De sover i flerbäddsrum och har gemensamma hygienutrymmen. Där fick smittan fäste och sedan har den spridit sig alltmer.

Under tiden betalar jag av på min nota. För sen kommer september.

Du kan lyssna på alla låtar från bloggen på : https://open.spotify.com/playlist/00DKFtjBoaimI8nKVbvaON?si=KFGmTxbaTOy8eCBLPpGBOQ
Eller sök på Spotify: BadBrainDay/ Bloggen

















Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Den här hemsidan använder cookies. Genom att fortsätta använda sidan godkänner du vår användning av cookies.  Lär dig mer