Om En Hund Mådde Så Här

Long Time No See!!! Ja, det var längesen jag skrev nu. Vad i hela friden har jag haft för mig? Återhämtning – återhämtning och åter – återhämtning. Så viktigt. Första dagarna efter hemkomsten sov jag mest. Tack och lov kunde min ena dotter bo hos mig, så hon lagade mat och tog hand om hunden. Själv hade jag fullt upp med att varva lodrätt läge med vågrätt. Kunde alltså inte vara uppe lång stund förrän nacken tyckte det var dags för vila. Och huvudet. En påtaglig huvudvärk. Men långsamt har det blivit bättre. Starkare och starkare i musklerna utan att de krampar alltför mycket.

Tack alla – för hälsningar, kort, presenter, blommor!!!! Om ni visste vad det har värmt!!!

Jag har slutat med muskelavslappnande medicin sedan några veckor tillbaka. Men det kom ett bakslag för några dagar sedan. En så kraftig kramp högst upp i nacken, alldeles under skallbasen. Kunde inte ens gapa ordentligt när jag skulle äta, och inte tugga ordentligt. Har ni försökt äta soppa med en så liten sked som från en dockservis? Och inte kunna luta huvudet framåt över skeden, utan sitta rakt som en tennsoldat och försöka äta. Jag bytte t-shirt många ggr de dagarna.

Vila på värmedyna några dagar så gav det värsta med sig. Som vanligt när smärtan ökar så lägger hjärnan ner allt vad problemlösningsförmåga heter. För jag kan inte komma på lösningen att ta extra medicin när det är som värst. Det kommer jag på först när smärtan lugnat sig. Det är ju så dags då! Visst är det konstigt. Det borde ju vara det första man tänker på. ”Mjölksyran i hjärnan” hänger alltså kvar fortfarande efter operationen. Så jag gör fortfarande knasiga saker ibland som jag skrattar åt. Efteråt. Tänkte skriva ner några här, men har förstås redan glömt bort vad det var!! Guldfiskminne! 😀

Det är inte bara nacken som skriker och gnäller. Det har blivit trångt i axelleden så vänster arm har varit lite obrukbar. Samtidigt tyckte ländryggen att den där buktande disken skulle göra sig extra påmind, så det har varit rätt besvärligt att sitta, stå, gå… ja – så där extra mysigt… Kortisonspruta i ryggen och axel – och se där ja! Keep Ulla Great Again! Lindring – åh så skönt! Tänk att det är så här det ska kännas! Ja – nästan. Inte helt smärtfritt ändå naturligtvis. Men betydligt lindrigare. Så nu blir det att passa på att göra lite försiktiga rygg och axelövningar för se om det går att ”mota Olle i grind”. Och går inte det, ja då vet jag inte vem jag ska stänga in bakom den där grinden. Det blir väl mig själv som vanligt. För det är inte så svårt det där med karantän i Coronatider när man redan levt så i snart 8 år.

Kan i alla fall glädja er med att min älskade adoptivhund Shany mår alldeles utmärkt.