The First Cut Is The Deepest

Så var det över. Ja inte helt förstås. Men den första fasen. Den enklaste. Där det enda jag behöver göra är att sova. Till på köpet får jag en hårklippning och därmed ny frisyr! Kirurgernas jobb är däremot lite pilligare. Kirurg, urmakare, silversmed. Där har ni mina tre bottenyrken jag aldrig skulle klara. Då går jag hellre ut och gräver ett dike. Eller ålar mig fram i lera som soldat. För att ”gräva” där mellan kotorna, där alla viktiga nerver går ut till andning och annat livsviktigt, jag skulle förmodligen råka nysa – och sen var det kört. En ren Mr Beankatastrof!

Fifty Shades Of Grey – tantsnusk – nä- det är inte my cup of tea. Det närmaste bondage jag någonsin kommer är i sjukhussängen. För med två slangar i varje handled, en i halsvenen, en i munnen och näsan, två i bröstkorgen , två runt vristerna och en i muttan, kan jag garantera att det hela är helt överreklamerat.

Anestesiläkaren måste ha varit en sån där alkemist. Jag vaknade upp ett helt dygn före beräknat. Oförskämt pigg. – Han är den bästa, sa Dr Gilete. Innan jag fick komma till rummet skulle det göras en ny CTskanning för att se att allt såg ut som det skulle. Det vete fanken om det kan göra det inuti min skalle. Men utifrån förutsättningarna – så bra det kan då. – Herregud vad stark du är! hojtade sköterskorna när jag svingade mig från sängen till britsen på röntgen. – Mmm – mitt vikingablod, log jag.

Sen var jag inte så tuff längre när jag stod på knä och spydde 5 min i sträck! Helt slut. Svårt att vila tillräckligt på ett sjukhus. Och då slår illamåendet till extra hårt. Alla lukter får det att vända sig i magen. Tvätta händerna är en pina pga det klorerade vattnet. Min nos blir ju som en mögelhunds. Allt känns flera tusen gånger starkare. Hitta lösning ; tvätta händerna och borsta tänderna i mineralvatten.

Hur som helst – The First Cut Is The Deepest